Nyheter
MINNEORD:
Till minne av vår vän, Cornelius Brekke
Vi lärde känna Cornelius strax efter millennieskiftet, i Karlskrona, där han deltog i förberedelserna inför ett internationellt möte som vi organiserade i egenskap av sekreterare för Europan Sverige.
23. oktober 2007
Han var charmerande och entusiastisk och vi tyckte om honom från första början. Mycket snart kontaktade han oss igen. Norge skulle till slut gå med i Europan-samarbetet och vi förstod snabbt att Cornelius var den man som krävdes för att genomföra detta. Han förstod omedelbart hur tävlingen skulle drivas och byggde snabbt upp en effektiv och framgångsrik organisation i Norge. Vi imponerades av hans energi och extremt goda resultat.
Cornelius intog snabbt också en viktig position i den europeiska Europan-organisationen. Som medlem i den tekniska kommittén – där han analyserade de inkomna förslagen på ett mycket intelligent sätt; hittade nya tendenser och sorterade ut de viktiga idéerna – likväl som dynamisk diskussionsledare, författare och redaktör för flera publikationer. Cornelius var aldrig rädd för att uttrycka sina tankar. Han var nyfiken och ärlig; han ville alltid veta mer och försökte alltid komma lite längre. Han var djupt engagerad i nya arkitektur- och stadsbyggnadsstrategier. Ett engagemang som inte bara innebar ett intresse för form, utan också för dess bakomliggande orsaker; inte minst sociala frågor, globalisering och demokrati.
Under de år vi arbetade tillsammans, så kom Cornelius att bli något av en smartare lillebror till oss i den europeiska Europan-familjen. Han blev också en mycket god vän, dedikerad, omsorgsfull och humoristisk. Stark både till kropp och själ, men samtidigt medmänskligt varm och ödmjuk; en sällsynt blandning. Vi kommer alltid att sakna honom. Men vi kommer också med glädje att minnas alla goda stunder då vi träffats någonstans i Europa, som när vi svettades ikapp i en bastu i Karlskrona eller skrattade tillsammans under en mörkt blå stjärnhimmel i den varma vårnatten på en parkeringplats utanför Aten.
Cornelius intog snabbt också en viktig position i den europeiska Europan-organisationen. Som medlem i den tekniska kommittén – där han analyserade de inkomna förslagen på ett mycket intelligent sätt; hittade nya tendenser och sorterade ut de viktiga idéerna – likväl som dynamisk diskussionsledare, författare och redaktör för flera publikationer. Cornelius var aldrig rädd för att uttrycka sina tankar. Han var nyfiken och ärlig; han ville alltid veta mer och försökte alltid komma lite längre. Han var djupt engagerad i nya arkitektur- och stadsbyggnadsstrategier. Ett engagemang som inte bara innebar ett intresse för form, utan också för dess bakomliggande orsaker; inte minst sociala frågor, globalisering och demokrati.
Under de år vi arbetade tillsammans, så kom Cornelius att bli något av en smartare lillebror till oss i den europeiska Europan-familjen. Han blev också en mycket god vän, dedikerad, omsorgsfull och humoristisk. Stark både till kropp och själ, men samtidigt medmänskligt varm och ödmjuk; en sällsynt blandning. Vi kommer alltid att sakna honom. Men vi kommer också med glädje att minnas alla goda stunder då vi träffats någonstans i Europa, som när vi svettades ikapp i en bastu i Karlskrona eller skrattade tillsammans under en mörkt blå stjärnhimmel i den varma vårnatten på en parkeringplats utanför Aten.